Den 7^:e december släppte analysföretaget Ungdomsbarometern i samarbete med den antirasistiska stiftelsen Expo ett pressmeddelande betitlat ”KONSPIRATIONSTEORIER OCH MISSTROENDE FÖR POLITIKER UTBRETT BLAND BÅDE UNGA OCH VUXNA” där det slås fast att en ny undersökning visat att politikerförakt och konspirationsteorier breder ut sig i samhället. Ungdomsbarometerns VD Ulrik Simonsson citeras säga att

”Den här graden av misstroende har vi, vad jag känner till, inte riktigt observerat tidigare under våra 25 år av generations- och trendanalys.”

På samma dags DN debatt publicerades även en artikel signerad ovan nämnde Ulrik Simonsson och Expos VD Daniel Poohl, där vi vidare får veta att

”Gruppen SD-sympatisörer menar i högre utsträckning att världen styrs av hemliga sällskap (17 procent bland sympatisörer till Sverigedemokraterna jämfört med 7 procent bland övriga). För unga SD-sympatisörer är motsvarande siffra 16 procent jämfört med 8 bland övriga partisympatisörer.”

Kopplingar görs därefter i artikeln mellan ”högerpopulism och konspirationsteorier” vilket leder fram till påståendet att

”Alltför många bär på en avancerad och djup misstro gentemot statsmakterna. Vad som borde genomskådas som nonsens sprids dagligen som nyheter i flöden på sociala medier, ibland i kalkylerat syfte att sprida hat, splittring och rädsla […] Källkritik är både svårare och viktigare än någonsin.”

Undersökningen blev därefter en mindre nyhet där bland annat Dagens Etc satte rubriken ”Konspirationsteorier vanligast bland SD-väljare”, medan en ilsken flashbacktråd mest tycktes se det hela som ett bevis för att staten är rädd för kritiskt tänkande. Bloggaren Svensson vänder på vinkeln då han med rubriken ”Svenskar tror inte på konspirationsteorier” skriver ett inlägg där han tvärt emot den oroliga tonen på DN debatt istället tolkar siffran 8 procent som lågt. Vad gäller misstron mot politiker, som däremot är hög – 46 procent av de unga och 54 procent bland de vuxna – konstaterar han att denna misstro är förståelig, om inte rent av välförtjänt.

Men oavsett om vi anser åtta procent vara mycket eller lite, och oavsett om vi tycker politikerna faktiskt förtjänar förakt eller inte, kan vi fråga oss om det finns något fog för resultaten. Och det, visar det sig, är det lite svårt att veta då undersökningen inte finns att få tag på någonstans. På ungdomsbarometerns hemsida finns bara ett mindre utdrag från undersökningen. Detta utdrag är dock intressant i sig, även om det ställer mer frågor än det ger svar (vilket naturligtvis inte behöver vara negativt i sig). Till att börja med anges inga mått på samband eller sannolikhet, och det finns inga siffror för svarsbortfall. Så om undersökningen i vetenskaplig bemärkelse kan ses som tillförlitlig eller ej kan vi bara gissa oss till. Sex påståenden har ställts som respondenterna kunnat svara antingen Instämmer, Tar avstånd eller Ingen åsikt/vet inte på, för de två förstnämnda har man även delvis kunnat instämma eller ta avstånd. Dessa påståenden är:

Politiska partier vågar inte ta upp känsliga frågor

Politikerna kan inte lösa problemen som finns i Sverige

Världen styrs av hemliga sällskap (t.ex. Frimurarorden/Iluminati)

Viktiga händelser sker i världen utan att allmänheten informeras om dem

Politiker i Sverige berättar sällan om de verkliga motiven bakom deras beslut

Statliga myndigheter övervakar alla medborgare i Sverige

En amerikansk konspiration låg bakom 11/9

Irakkriget genomfördes av andra skäl än de som angavs officiellt

Fråga tre och sju är båda extremt osannolika och hör till vad vi i dagligt tal kallar just konspirationsteorier. Den första stöds, som tidigare nämnts av åtta respektive elva procent av de unga/vuxna. Fråga sju har något högre stöd av unga (14%) och något lägre av vuxna (10%). I utdraget finns inga partisympatier redovisade. I DN-artikeln fick vi se siffrorna för det första konspiratoriska påståendet (högre bland SD:s sympatisörer) men inte det andra. Vad gäller övriga frågor är de så vaga att man kan tolka dem lite som man vill. I fallen Politiska partier vågar inte ta upp känsliga frågor och Politikerna kan inte lösa problemen som finns i Sverige är de båda vaga och svåra att belägga empiriskt. Jag skulle nog instämma i båda då politiken står sig ganska slätt mot den ekonomiska realiteten och att partier nog inte ”vågar” – i någon bemärkelse – uppmärksamma detta faktum. En så subjektiv tolkning av påståendena gör i alla fall jag. Vad nu andra tänker kring dessa påståenden kan man bara spekulera i, men frågan är om svarsresultaten överhuvudtaget gör oss klokare? Särskilt då respondenterna i just dessa två även delvis kan instämma eller ta avstånd. För Viktiga händelser sker i världen utan att allmänheten informeras om dem och Politiker i Sverige berättar sällan om de verkliga motiven bakom deras beslut rör det sig återigen om tolkningar. Tycker man exempelvis att handelsavtal är Viktiga händelser bör man instämma. Att politiker inte alltid berättar sanningen bakom sina beslut råder det ingen tvekan om, men om det sker så ofta så att de verkliga motiven kommer fram sällan är ganska svårt att säga. Vad gäller statliga myndigheters övervakning så är det helt klart att dessa i alla fall haft ambitionen att övervaka alla medborgare, det är själva syftet med den så kallade FRA-lagen. FRA-lagen i sig kan nog av många tolkas som att man bör instämma i påståendet, skulle jag tro.

Det sista påståendet är extra intressant. Att Saddam Hussein aldrig hade några massförstörelsevapen vet vi ju. Att Irakkriget föregicks av lögner borde väl idag ses som ganska självklart, även om man hypotetiskt kan tänka sig att krigshetsarna faktiskt var så korkade att de närmast borde betraktas som utvecklingsstörda. På denna fråga är det hela 14 respektive 15 procent som tar avstånd. Det är alltså lika många unga som tror på 9/11 konspirationen som tror att Bushs och Blairs lögner för att starta krig var sanna. Frågan är vilket som är värst. Denna fråga nämns inte i DN-artikeln utan Pool och Simonsson oroar sig istället enbart över resultaten i fråga tre och fem, och skriver:

”Vad som borde genomskådas som nonsens sprids dagligen som nyheter i flöden på sociala medier, ibland i kalkylerat syfte att sprida hat, splittring och rädsla.”

Konspirationsteorier, får vi veta lite tidigare i artikeln, har legat till grund för terrordåd. Ja, och annat nonsens, tvärtemot grundat på en ickekritisk hållning till politikers intentioner, har lett till krig. Lögnerna som föregick Irakkriget skedde dock inte i flöden på sociala medier utan i den etablerade pressen. I Sverige inte minst i Dagens Nyheter. Och det vore väldigt intressant att ta del av Ungdomsbarometerns resultat för partisympatier i den frågan.