Tack och farväl

Det är idag exakt ett år sedan jag postade mitt första blogginlägg, och detta blir mitt allra sista. Jag hade funderat på det ganska länge, men mitt debutinlägg spottades fram ganska snabbt och spontant efter att en artikel i DN fått min frustration över sakernas tillstånd att koka över. Så föddes den här bloggen, utom någon egentlig plan eller genomtänkt syfte, som sen alltså harvade på ända tills idag. Det hela har varit kul och intressant men jag känner att det här projektet nu har nått vägs ände. Min bok känns som den logiska kulmen och får bli Folkets väns testamente. Mina föga använda Flashback- och twitterkonton, vilka jag startade enbart i syfte att dra trafik till bloggen, kommer jag att stänga ner. Att spendera tid på Flashback och Twitter visade sig ge samma tomhets- och meningslöshetskänslor som när man klickar runt för länge på Facebook, och jag orkade därför aldrig riktigt ge det så mycket tid. Bloggen, med alla dess gamla inlägg, kommer dock att stå kvar. Jag vill tacka alla läsare, och ett särskilt stort tack till alla er som på ett eller annat sätt kommenterat och kommunicerat med mig under det här året.

Farväl.