Om att lösa bostadsbristen utan att bygga bostäder

Företaget Spotify har gett sig in i bostadsdebatten. I ett öppet brev hotar de med att flytta utomlands om inte Sverige genomför en rad reformer. Vår framgång är helt beroende av att vi kan locka de bästa talangerna från hela världen.” som de skriver. Brevet är intressant dels för att det så öppet visar på den utpressningstaktik som kapitalet de facto sysslat med under framförallt de senaste tre decennierna, dels för att företaget inte bara gnäller över deras egna omedelbara ekonomiska villkor utan även har synpunkter på utbildnings- och bostadspolitiken. Det finns mycket att säga om Spotify. Deras karaktär av pyramidspel, att de framställer sig som några som värnar om Sverige och Sveriges ekonomi samtidigt som de skattefifflar genom brevlådeföretag i Luxemburg, att hela deras existens bygger på den antimarknad som skapats av film- och musikindustrins ekonomiska särintressen, vilket upprätthålls av repressiv lagstiftning mot fildelare. Till exempel.

Men i det här blogginlägget ska jag fokusera på en aspekt av Spotifys kommuniké, nämligen bostadsfrågan. Det börjar ganska bra

Det första hindret rör, vilket vi gång på gång har påpekat, tillgången till bostäder och då speciellt hyresrätter. Idag har vi medarbetare från 48 länder i Stockholm. Att ställa krav på att unga människor som kommer till ett nytt land direkt ska köpa dyra bostadsrätter minskar attraktionskraften och är inte långsiktigt hållbart.

Mer hyresrätter. Bra, jag skriver under på det. Sen blir det först lite märkligt

Jämför det med städer som New York, London och Singapore där möjligheterna att hyra bostäder är mycket enkla. Där finns, till skillnad mot i Stockholm, flexibilitet.

För att till sist urarta totalt

Det finns bland experter och beslutsfattare en bred insikt om att faktorer som hyresregleringen, skattestrukturen och regelverken leder till att det byggs för få hyresrätter och att marknaden i princip inte fungerar.

Utan att göra anspråk på expertkunskaper om bostadsmarknaden i de nämnda städerna så undrar jag lite över denna ”flexibilitet”. Det jag hört om folk som bott i London är historier om hur fyra-fem personer delar en tvåa långt åt helvete från centrum, och ändå går större delen av lönen till att betala hyran. Nåväl. I det sista stycket blir dumheten total, om än väldigt förutsägbar. För att undvika missförstånd klargör Spotifygrundarna att det enbart rör sig om borgerlig bostadspolitik, det vill säga, att de inte vill bygga fler bostäder. Jag ska förklara.

Det råder i Sverige – inte enbart i Stockholm – bostadsbrist, om detta tycks alla vara överens. Det irriterande är att lösningen på detta problem är så enkelt att ett litet barn kan lista ut det; bygg fler bostäder! Med tanke på att vi redan har en etablerad struktur för detta i och med att varenda kommun har ett eget bostadsbolag, är det enda som behövs ett klartecken från politiskt håll. Det kostar naturligtvis pengar att bygga bostäder och pengar hade man till exempel kunnat flytta från våra pensionsfonder – det var precis så det gick till när miljonprogrammet genomfördes på 50- och 60-talet – om man nu inte vill höja någon skatt eller ta från någon annan offentlig utgiftspost. Det är bara en prioriteringsfråga. Vi har medlen, vi har råd, vi har ett historiskt exempel i miljonprogrammet, men vi har inga politiker vid makten som vill. När borgare pratar bostadspolitik handlar det om andra saker. Nämligen att på olika sätt göra det lättare för byggbolag och markägare för att sen hoppas att dessa därefter kommer välja att bygga bostäder. Ofta är det prat om att ta bort vissa regler, och det är möjligt att det ligger något i detta. Att ändra på byggregler för privata fastighetsägare står ju inte heller i någon motsättning till att bygga hus med offentliga medel. Sen är det den våta drömmen om ”marknadshyror”, det vill säga högre hyror. Om det blir skitdyrt att bo betyder det mer pengar för hyresvärden, vilket kanske leder till att denne använder sina pengar till att bygga fler hus. Några garantier finns naturligtvis inte. Så tafatt är den borgerliga bostadspolitiken. Om de rika blir ännu rikare på att bygga hus så kommer de förhoppningsvis att göra det. Det hela är så dumt att man misstänker att det kanske inte är främst ökat bostadsbyggande man är ute efter när man vurmar för marknadshyror. Är det kanske något annat?

En slentrianborgerlig hållning i bostadsfrågan från Spotifymiljonärerna således, inget konstigt alls. Men det slutar inte där. Vänsterpartisten Richard Olsson skriver på sin blogg om att organisationen STHLM TECH MEETUP ska arrangera en demonstration utanför riksdagen med krav som utgår från det öppna brevet. Olsson tog kontakt med arrangören för att diskutera innehållet, där han framförallt var oense gällande marknadshyrorna. På frågan om hur marknadshyror skulle minska bostadsbristen kom svaret:

It’s not a housing shortage.You could completely stop building houses in Stockholm as far as I care. If was [sic] a fluid open market I could rent a place. And the best and brightest could too.

Aldrig har väl motiven för marknadshyror uttryckts så tydligt. Om det vore en öppen marknad så hade jag kunnat hyra en lägenhet. För tydlighetens skull påpekar arrangören dessutom att han inte bryr sig ett skit om det byggs en enda bostad eller inte. Om det bara blir svindyrt att bo i centrala Stockholm så kommer en massa människor bli tvungna att flytta därifrån och rika techentreprenörsmänniskor, ”the best and brightest”, ”de bästa talangerna från hela världen”, kommer kunna flytta in i deras ställe.

Plötsligt blir diskrepansen mellan min anekdotiska uppfattning av bostadsmarknaden i London och Spotifygrundarnas tal om att ”möjligheterna att hyra bostäder är mycket enkla” fullt begriplig. Det är enkelt att hyra om man är rik. Plötsligt blir borgerliga människors aversion mot köer fullt begriplig även den. Det de inte gillar med köer är att de själva inte får gå före alla andra.

 

Annonser