Teknikfientlig höger II – En historisk tillbakablick

Det förra inlägget handlade om att det ekonomiska systemet kanske inte är så värst rationellt och teknikvänligt som det verkar. Nu tänkte jag göra en snabb historisk tillbakablick. Vi börjar med det här citatet:

Anton Müller från Danzig skall för ungefär 50 år sen ha sett en mycket konstig maskin i Danzig, som förfärdigade 4-6 vävar på en gång; då stadens rådmän emellertid fruktade att uppfinningen skulle göra en massa arbetare till tiggare, så hade man undertryckt uppfinningen och i hemlighet låtit sticka ner eller dränka uppfinnaren – Abbé Lancellotti 1629

I slutet av 1500-talet styrdes Europa fortfarande i regel av enväldiga kungar och en jordägande adel vilka inte hade några incitament till tekniskt avancemang. Själva idén om att samhället överhuvudtaget kunde utvecklas, att det kunde bli mer komplext, fanns knappt ens i tankevärlden. De styrande i Danzig såg istället något som vi idag sällan tänker på i samband med nya tekniska innovationer – att införandet av ny teknik alltid även innebär förändrade social relationer. För en konservativ maktelit innebar det enbart något negativt, uppfinningen skulle göra en massa arbetare till tiggare, och, får man förmoda, dessa tiggare skulle kunna ställa till problem för den styrande eliten.

Det inledande citatet (jag hittade det i en fotnot till Kapitalet) är en (andrahands-) ögonvittnesskildring över hur en gammal maktelit försöker motverka ett nytt produktionssätt. Som vi vet gick det inte alls, och så småningom skulle fabriksägaren i stället för den jordägande adeln stå på samhällets topp, och teknisk utveckling skulle bli en samhällelig dygd. Just detta är unikt för kapitalismen, som Marx skriver i ett annat verk:

Bourgeoisin kan icke existera, utan att alltjämt revolutionera produktionsinstrumenten, d.v.s. produktionsförhållandena, således samtliga samhällsförhållanden.

Men vägen dit var lång. Rena förbud och rent av mord av uppfinnaren, som i det inledande exemplet, byttes snart ut mot tillåtelse fast med starka begränsningar. Förbud, legalisering och reglering av maskiner varvades fram och tillbaks över hela Europa i samklang med hur framgångsrika alla de otaliga arbetarupplopp där man brände ner vävmaskiner, fårklippningsmaskiner, mekaniska sågverk osv. var. 200 år efter den okände uppfinnaren i Danzigs grymma öde nåddes så kulmen med ludditupproret i Storbritannien. Och nu fanns ingen välvillig elit som oroade sig över att arbetare riskerade bli till tiggare kvar vid makten, och upproret slogs ner brutalt. Kapitalismen hade segrat.

Historien upprepar sig aldrig. Vi kan inte se historien som en matematisk formel för att utläsa framtiden, vilket marxister brukar göra med schemat feodalism → kapitalism → kommunism som historiens oundvikliga gång. Det styltiga tänkandet i historiska epoker är alla efterhandskonstruktioner. Ingen firade övergången från medeltiden till renässansen eller från stenåldern till bronsåldern. Det är indelningar som görs först när vi sitter med facit, när vi har en benägenhet att förklara varför vi är där vi är idag. Jag vet. Men ändå. Jag kan inte låta bli att tänka att vår epok – kalla den vad du vill – närmar sig sitt slut, och jag ser (över-) tydliga historiska paralleller. ”Bourgeosin” revolutionerar inte alls längre produktionsmedlen. Dagens elit förbjuder om de kan, begränsar om de måste. Föregående inlägg gav en rad exempel på det och det finns åtskilliga fler. Jag tänker på turerna kring Napster (man fruktade att uppfinningen skulle göra musiker arbetslösa, så man förbjöd det) och jag ser den stackars uppfinnaren i Danzig framför mig. Han må ha blivit nedstucken, eller om han nu blev dränkt, men tekniken försvann inte. Den fortskred. Och den revolutionerade världen.

Annonser